Från What about a bandname till Revolver

Från och med Idag byter vi namn, vänner.

Vi sa till media att Revolver skulle bli mer utav digital monsterpop men än så länge flödar de gamla goda akustiska melodierna.

Den som väntar på något gott..

Norrbottens Kuriren

Melodiskt på Föreningsgatan
SENAST What about a bandname var i Kuriren berättade de om sina planer att utveckla sin musik på ett mer elektroniskt plan. Det har de inte gjort än, igår var det fortfarande gitarrerna och deras egna röster som gällde. Och det räcker så. Det är lätt att säga att de kunde få till ett fetare sound med en trummaskin eller elektronisk melodislinga. Med varför gå över ån efter vatten? What about a bandname låter bra utan att de krånglat till det. Trots sina enkla harmonier och texter blir det aldrig enahanda. De sjunger ur hjärtat, och har en bra närvaro. Deras röster harmonierar med varandra, Tina Bergströms bluesigt mörka möter Emma Larssons ljusa. Det är imponerande hur väl de arbetat ihop sig vokalt. Dessutom är det första gången på länge som jag hör ett band i Luleå som faktiskt säger något med sina texter.
Efter What about... spelar trion Mother of the forest. Deras val av musik är mer åt det experimentella rockpsykedeliska-hållet, nu ska vi inte krångla in oss i termer, men deras introverta rock funkar. De skräpiga trummorna, nästintill obefintliga sång och ruffiga gitarr har något som bara kan växa till det bättre.

Nina Svanberg

Norrbottens Kuriren

De siktar på att låta annorlunda

What about a bandname repar i Tina Bergströms blå rum på övervåningen i föräldrarnas hus. De spelar gitarr och lägger stämmor.
- Äh, egentligen är vi lite less på det. Vi har hållit på så länge och bara sjungit och spelat gitarr. Nu vill vi göra något annat, säger Emma Larsson.
Det ska bli mer upptempo. Och data. Alltså de ska köpa ett dataprogram och börja göra ny musik.
- Tina har köpt dyra grejer så nu måste vi göra det. Vi känner väl lite att vi spelat den här musiken ett tag, och det är kanske lite segt.
Kan inte gå mer än felTrial and error-mentaliteten finns där, det har hänt mer än en gång att de ändrat hela spellistan eller gjort nya låtar inför en spelning dagen före.
Första gången de spelade ihop var i skolans aula. Då hade Tina dagen innan övertalat Emma att också vara med.
- Jag kände att det var lite för jobbigt att spela själv.
Och sedan ville de inte sluta.
Att de sedan startade band visade sig vara ett smart drag för att slippa tråkiga musiklektioner på Östra skolan.
- Vi fick gå iväg och repa in låtar till vår nästa spelning medan de andra hade lektion.
Fri tillgångRockrummet på skolan stod ofta oanvänt så Tina och Emma hade full tillgång. De kunde lattja loss i "replokalen" och lära känna den andra utan att använda så många ord.
- Vi använder så få ord som möjligt för att beskriva låtidéer för varandra. Ofta kan jag börja på något som Emma avslutar. Det är som med meningar, man behöver liksom inte säga klart dem. Vi förstår vad den andra menar. Jag har inte upplevt det med någon annan, kanske är vi väldigt lika i musik, säger Tina.
- Ja, vi är lika i musiken även om vi lyssnar på olika saker.
Båda vet direkt hur de vill att det ska låta.
- Både Tina och jag är väldigt kreativa personer men innan vi gjort en låt kan det bli väldigt mycket svammel. Vi har gjort en låt på synthen som bara var en massa konstiga ljud. Men den blev faktiskt ganska uppskattad.
Olika inriktningarTina går estetiska programmet medan Emma valde medieprogrammet.
- Jag försökte övertala henne att gå musik. Fast det funkar ganska bra, jag kan lära henne det jag lärt mig på lektionerna. Nu kan vi lägga stämmor och sådant som vi inte kunde innan.
När Emma inte kunde spela gitarr så bra kom Tina på ett helt system med pilar för att visa Emma hur hon skulle slå på strängarna.
- Nu har vi gjort så många gitarrbaserade låtar att de känns som om de börjar likna varandra. Det finns ju liksom bara ett visst antal ackord, säger Tina.
Texterna är både på engelska och svenska, Emma blir lycklig så fort det kommer en svensk låt.
- Fast det är ju mest för att jag nästan bara lyssnar på svensk musik.
Tina å andra sidan trivs bäst på engelska.
- Det blir så personligt på svenska. Fast jag skulle nog inte skriva exakt vad man tänker på och känner, det vore lite väl "här är min bok, läs den".
Snart anländer de nya dataprogrammen. Då övergår What about a bandname till att kalla sig, om de nu inte hinner ändra sig på vägen, Revolver.

Nina Svanberg


http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4162951